Själv hade jag det relativ enkelt i skolan, lätt med det sociala och hade en innehållsrik fritid men med det inte sagt att jag inte hade motgångar. Eftersom jag tidigt på fritiden fastnade för idrott generellt, basket specifikt, blev det inom den arenan jag fann mina verktyg för att utmana, utveckla och stärka barn.
När jag var nyexaminerad idrottslärare insåg jag snabbt att min kunskap kring barns fysiska utveckling från utbildningen inte räckte. Främst var det inom området sensomotorik som jag insåg okunskap i mina möten med eleverna. Sensomotorik är ett sammanbundet ord där ”senso” betyder sinnen och ”motorik” rörelse. Med allt mer forskning inom området används idag ordet neuromotorik (INPP, 9/10 2019) istället för sensomotorik.
Begreppet neuromotorik tydliggör att det är nervsystemet som är länken mellan hjärnan och kroppen. Det innebär att utvecklingen av nervsystemet är grund till hur samordningen kroppsligt tar sig i uttryck. Samordningen har en avgörande betydelse för människans utveckling och för att människan ska kunna förstå och lära känna sin omvärld – sitt universum. Jag väljer därför att använda ordet neuromotorik även i ett bakåtblickade perspektiv.
Jag var frustrerad över min okunskap och läste litteratur, gick universitetskurser, pratade med andra yrkeskårer (t ex förskollärare och sjukgymnaster) men kände hela tiden att jag inte fullt ut förstod problematiken i mötet med barnen. Jag insåg även att jag behövde mer kunskap inom angränsande områden vilket gjorde att jag läste universitetskurser inom drama, lek, utomhuspedagogik, sagor och dans. År 2000 blev jag headhuntad till ett universitets lärarutbildning som rörelselärare/idrottslärare för mina kunskaper och sätt att agera.
På universitetet arbetade jag inom olika områden så som utomhuspedagogik, estetik, ämnet rörelse, ämnet idrott och hälsa, hållbar utveckling men arbetade även som kursansvarig, handledare av uppsatser, seminariehandledare och annat som ingick. Jag fördjupande mig än mer inom området neuromotorik, träffade kunniga personer inom området, men fortfarande kände jag att jag inte förstod komplexiteten. De 14 åren jag arbetade på universitetet var givande, stimulerande men också tvetydiga och jag kände många gånger att jag önskade mig tillbaka till skolverksamheten för att där kunna påverka ”på riktigt”.
Livet är som livet är och när andra politiska vindar blåste blev jag och kollegor inom det estetiska området uppsagda. Jag valde då att utbilda mig vidare till speciallärare och under utbildningen vinklade jag samtliga arbetsuppgifter utifrån ett fysiskt, kroppsligt/neuromotoriskt perspektiv.
Efter speciallärarutbildningen fick jag anställning som speciallärare med den fysiska kroppens utveckling och lärande i fokus. Med grund i den ekonomiska situationen i världen arbetar jag idag som idrotts- och speciallärare 100 % på en stor låg- och mellanstadieskola. Jag tar uppdrag i den mån jag hinner och hanterar.
I rollen som idrottslärare arbetar jag med en specialpedagogiskt grund men i helklass. Grunden är de grundläggande fysiska förutsättningarna och de ”gömda” i estetiska lärprocesser samt med leken som fenomen. Ambitionen är att glädje och lust ska vara viktiga motivationsfaktorer och där jag på olika sätt kan utveckla, utmana och stötta eleverna. Som speciallärare arbetar jag i mindre sammanhang och med få elever vilket gör att jag kan stötta och utveckla mer på individbasis.
För att djupna mina kunskaper inom neuromotorik, små barns utveckling och påverkan på barns/ungdomars utveckling fann jag äntligen 2018 en kurs kring metoden INPP/England men som gavs här i Sverige. INPP står för The Institute for Neuro-Physchiological Psychology och är en metod med mål att utveckla samordning av grundläggande rörelser och fysiska förutsättningar för inlärning och beteende.
Idag använder jag kunskaperna jag fått via INPP-metoden som en grund i det jag undervisningsmässigt erbjuder mina elever. Jag arbetar mycket med musik, lek och andra aktiviteter som stimulerar fysisk aktivitet och även svarar upp gentemot Läroplan i grundskolan (Lgr 11)/kursplan i ämnet Idrott och hälsa och Läroplan i förskoleklass.
Sedan läsåret 20/21 har jag ansvar för School programme/INPP som genomförts med förskolebarnen på skolan där jag arbetar. School programme är ett träningsprogram där eleverna tränar på grundläggande neuromotoriska övningar. Syftet med programmet är att alla elever ska få fysiska och kroppsliga grundförutsättningar med sig i livet för att möjliggöra en god holistisk utveckling i ett proaktivt och framåtsyftande perspektiv = få en andra chans till att få tillgång till sin fysiska kropp.
Jag håller i trådarna och förskoleklasslärarna är utförarna av de övningar som eleverna gör 15 minuter varje skoldag. För att kolla elevernas utveckling scrennas i stort sett samtliga elever under hösttermin. De elever med mest utslag av svårigheter scrennas igen på våren för att se eventuell utveckling. Slående är att de elever som gjort stor utveckling neuromotoriskt under läsåret även uppfattades av mig även som mer närvarande, här och nu samt att de kunde hålla fokus, både fysiskt och psykiskt, på ett annat sätt än vid det första tillfället. Det jag kan se när jag arbetar på detta sätt är att det ger effekt på individnivå. De individuella effekterna genererar även lättnader att kunna medverka i samleken och interagera på gruppnivå.
Jag och mina arbetskamrater uppfattar även att det påverkar barns beteenden och indirekt förutsättningar för lärande. En fungerande neuromotorisk samordning förser hjärnan med meningsfull och handlingsrelaterad information vilket är en förutsättning för människans utveckling och som på individbasis möjliggör all typ av inlärning.
Sammanfattningsvis har jag på olika sätt och på olika arenor alltid varit intresserad av att utveckla, utmana och skapa förutsättningar för att lära andra och via detta växa som människa – att de ska hitta sin egen superkraft. Med min bakgrund och personliga erfarenheter har fysiskt lärande, estetik och lek många gånger blivit de metoder som jag använt mig av. När andra människor har speglat mig uttrycker de att jag kan kalla mig expert och professionell inom området. Personligen har jag svårt för de orden, som jag uppfattar kunskapsmässigt smala, men en helhetstänkande, holistisk, tvärvetenskaplig, professionell expert… Tja, varför inte?
skrubbsar.home.blog 