När pandemin våren 2020 bröt ut innebar det förändringar i det mänskliga sättet att kommunicera. Att hålla avstånd och inte komma nära grupperingar i samhället kändes främmande men nödvändigt. I mitt företagande innebar det att resandet minskade och att jag skötte mina uppdrag online eller via telefon.
Jag hade redan innan funderat men nu tvingades jag till att använda mig av online verktyg och förhoppningsvis blir det även en samhällsförändring gällande detta. I relation till en global, nationell och lokal hållbar utveckling känns det som ett viktigt och nödvändigt steg att ta. Att träffas och ha utbyte i verkliga livet (IRL) är för oss människor grundläggande och livsviktigt. Men i relation till andra livsviktiga aspekter, såsom ekonomi- och miljöaspekten, anser jag att en viktig fråga att ställa sig är: Behöver jag och deltagarna träffas i den faktiska verkligheten eller är det klokare att vi träffas i den artificiella verkligheten? Det beror ju på… en mängd olika faktorer och det innehåll som är i fokus att presentera och inte allena av att faktiskt träffas i verkligheten.
Jag har haft ett antal föreläsningar via online sedan pandemin utbröt och det har fungerat bra. Jag har fått positiv respons av åhörarna och även i efterhand i fysiska möten fått veta av medverkande att jag fick dem att tänka till både i rollen som vårdnadshavare och i rollen som professionell. Jätte kul – och jag tänker tillbaka på responsen på att jag ”… går genom rutan!”. Härligt när slit och tankemöda ger resultat i ett bakåtblickande perspektiv.
Är ni intresserad av det jag kan erbjuda är ni välkomna att höra av er. På vilket sätt mötet sker på tänker vi vidare och klokt kring och väljer det som ändamålsenligt är bäst för just den specifika situationen. Hoppas vi hörs!
skrubbsar.home.blog 